Änglabarn BakgrundNär man bär ett barn inom sig och känner det växa och röra sig så väcks också längtan efter och kärleken till barnet. Det jag längtat efter, mer än jag anat, och börjat älska, mer än jag förstått, togs ifrån mig. Vårt första barn blev ett Änglabarn och vi fick aldrig ha henne hos oss så som vi hoppats. Först då jag miste henne förstod jag hur mycket jag längtat efter henne och hur mycket förväntan jag hade på så många plan. Denna låten skrev jag till vår dotter Linnéa som är det första barn vi fått och mist.
En stjärna som har tänts, men slocknat snabbt igen.
En stjärna full av hopp och längtan efter dej. Så smygande men stark en kärlek växt i mig.
En stjärna som har tänts sen lämnat mig. En av änglar små har lämnat oss.
Så mycket kärlek som ryckts bort. En stjärna som har tänts, men slocknat snabbt igen.
En stjärna full av hopp och längtan efter dej. Så smygande men stark en kärlek växt i mig.
En stjärna som har tänts sen lämnat mig. En av änglar små har lämnat oss.
Så mycket kärlek som ryckts bort. En stjärna som har tänts, men slocknat snabbt igen.
En stjärna full av hopp och längtan efter dej. Så smygande men stark en kärlek växt i mig.
En stjärna som har tänts sen lämnat mig. Du är en stjärna som har tänts.
Du är en ängel som har lämnat mig.
Du är en stjärna som har tänts men lämnat mig.
Hur BakgrundVi visste att vår son skulle dö i mycket tidig ålder. Varje dag fokuserade vi på att vara glada över att han fortfarande fanns hos oss samt att göra hans liv så bra som möjligt den korta tid han skulle leva. Det går inte att beskriva känslan då han dog. Hela kroppen och själen längtade efter honom. När jag sov låg jag fortfarande som om jag höll om honom, min kropp trodde att han fanns kvar. När jag vaknade morgonen efter att han dött trodde jag att jag haft en mardröm men insåg att det var än värre, mardrömmen var sann.
Hur ska jag nånsin kunna leva, nu när du har lämnat mig?
Det var du som gav mig glädje när du fanns här nära mig.
Du kom till mig, hit till livet, endast för en liten tid.
Kanske tog jag dej för givet, men nu vilar du i frid.
Hur ska jag nånsin kunna leva kvar här utan dig?
Hur ska jag nånsin känna glädje när allt är tomt och dött i mig.
Nu när jag en gång haft dej nära, kan jag ej leva utan dig?
Jag har fått känna ljuvlig kärlek men du har tagits bort från mig.
Jag kan minnas allt vi gjorde, allting som du tyckte om.
När jag minns, minns jag med kärlek, det var så fint att just Du kom.
Jag har gett dig allt jag kunde men ändå vill jag ge dig mer.
När jag önskar nåt i livet, så är det dig jag ser.
Hur ska jag nånsin kunna leva kvar här utan dig?
Hur ska jag nånsin känna glädje när allt är tomt och dött i mig.
Nu när jag en gång haft dej nära, kan jag ej leva utan dig?
Jag har fått känna ljuvlig kärlek men du har tagits bort från mig.
Den kärlek som jag ej hann ge dig, den kräver att få ha dig här.
Mitt inre skriker efter närhet utav dig som jag har kär.
Jag skulle göra vad som helst för, att få ha dig här hos mig.
Jag saknar allting som du gjorde allt som minner mig om dig.
Hur ska jag nånsin kunna leva, kvar här utan dig?
Hur skall jag nånsin känna glädje, när allt är tomt och dött i mig?
Nu när jag en gång haft dig nära, kan jag ej leva utan dig?
Jag har fått känna ljuvlig kärlek, men den har tagits bort från mig.
Du kom till mig, hit till livet, endast för en liten tid.
Jag hade velat ha dig kvar här, men nu vilar du i frid.
Smärta BakgrundJag sörjde fortfarande vår första flicka men tyckte att jag började må bättre. Vi väntade vårt andra barn och jag tänkte att jag äntligen skulle jag börja läka. Men i stället fick vi strax efter födseln reda på att vår son skulle dö, förmodligen inom ett år. Det var en tuff men fantastisk tid. Att leva så nära döden gör att livet känns mer levande på något sätt. Smärtan då vår son dog var olidlig. Det var så tungt att jag faktiskt trodde att mitt hjärta skulle sluta slå. Det är alltför lätt att se det som tagits ifrån en och ibland svårt att vara tacksam över allt det man har. Denna låt skrev jag just då jag var inne i känslan av orättvisa och att jag inte orkade med mer motgångar. Nu har jag dock kommit till det stadiet att tacksamhet är min grundkänsla, mycket tack vare de två barn vi har i livet i dag. Men kanske har också tiden påverkat mitt sätt att tänka.
Varför, Varför, varför händer det mig?
Mitt hjärta har slitits itu, tror inte att jag orkar mer
När styrkan kommit att fortsätta leva blir det värre än det var förut.
Själen värker
Smärta, varför kom du till mig?
Kärleken växte inom mig men plötsligt så rycktes den bort
Kärleken kom, åter till mig men inte för att stanna för gott
Själen värker
Smärta, varför kom du till mig?
När jag trodde att hjärtat skulle stanna, så fortsatte det slå ändå
Det som var mörkt blev alldeles nattsvart. Jag behöver nån som håller mig nu.
Själen värker
Smärta, varför kom du till mig? Själen värker
Smärta, varför kom du till mig?
De som var mitt hjärta allra kärast, togs bort från mig en och en.
Nu känns livet meningslöst och tråkigt, var finns kraft att leva igen?
Varför, varför, varför händer det mig?
På mångatans rand BakgrundDå vår son gått bort ville jag inget annat än att vara hos honom. Denna sången skrev jag till min man i sorgen efter vår sons död. Det är en styrka att ha någon att dela sorgen med, det gör det lättare att leva vidare.
Nu är det mörkt livet känns tungt.
I månens sken där vandrar vi lugnt.
Sakta vi går på mångatans rand.
Mitt hjärta slår för du håller min hand.
I månens ljus jag håller dig hårt.
Du bär mig fram när livet känns svårt.
Mycket har tagits från oss min vän.
Natt blir till gryning det har jag på känn.
På mångatans rand, där går vi fram tillsammans.
Kärlekens band bildar en bris av hopp.
Minn den och låt den vagga dig ömt.
Ännu finns hopp i det framtiden gömt
Om solen går upp över vårt liv
en solstråle kanske lyser vår stig.
Sommaren kommer och allt börjar gro,
så du en gång åter får hoppas och tro
På mångatans rand, där går vi fram tillsammans.
Kärlekens band bildar en bris av hopp.
Minn den och låt den vagga dig ömt.
Ännu finns hopp i det framtiden gömt
Minnen är som gåvor BakgrundNär vår son dött ville jag inget annat än att vara hos honom. Inget kändes som en tröst mer än hoppet om att vi får mötas en gång framöver. Jag ville få honom tillbaka i livet och om inte det gick ville jag dö och komma till honom för det var för jobbigt att vänta och det var så otroligt tomt utan honom.
Minnen är som gåvor, ja, visst är det så.
Men jag vill ha dig här nu och inte som ett då.
Åh, vad jag har längtat, vad mitt hjärta blött.
Om kärlek kunde räddat då skulle du ej dött.
Jag älskat dig i livet, nu älskar jag dig än.
I hjärtat finns en plats för bara dej min vän.
Om tårar kunde bilda ett hav till himmelen.
Då skulle jag ha seglat och tagit dig med hem.
Familjekedjan brutits, du är inte här.
Men en och en vi kallas och kedjan länkas där
Döden kan ej hålla dig bort från mig min vän.
Jag bär dej i mitt minne tills vi ses snart igen.
Minnen är som gåvor ja, visst är det så.
Brustna Vingar BakgrundDe första dagarna efter vår son dött kunde jag inte tänka på annat än honom. För mig fanns det inget annat som var ”tänkvärt” eller värt att tala om än just honom. Sorgen var så stor och så starkt närvarande att inget annat rymdes just efter Williams bortgång.
Läk mina brustna vingar, lär mig att flyga igen.
Väck allt som slumrat inom mig, väck det till liv om igen.
Väck min livslust och glädje. Var för mig vinden som bär.
Låt mig få sväva bland molnen. Leva och hålla nån kär.
Jag trodde jag skulle få lycka, lät mig att hoppas och tro.
Tro på en framtid med kärlek, att vårda och komma till ro.
Att ha dig i mina armar, att älska dig hela mitt liv.
Det krävde jag utav livet, trodde att det var min giv.
Nu önskade jag allt för mycket. Det som gavs, räckte inte för mig.
Ville ha dig och älska dig längre, mer än vad livet bestämt.
Så dog då min själ och mitt inre, min önskan om dig i mitt liv.
Mina vingar de kunde ej bära, ingen vind fanns det längre att se.
Du var min vind för att leva. Utan dig finns det ingenting kvar.
Att ha hoppats på dig var för mycket, mer än vad dagarna gav.
Allt som är vackert och älskvärt, är sådant jag binder till dig.
I ditt ljus är ingenting ”tänkvärt”, inget förutom just dig.
Du var min vind och min styrka, det som gav livet just liv.
Inget kan fylla ditt tomrum, eller ta just din plats i mitt liv.
Hur kan då mitt liv börja spira, hur ska jag leva på nytt?
Vem skall vingarna hela, hur ska jag flyga på nytt?
Var finns den styrkan på jorden, den som ger grönskan sitt liv?
Vart finns styrka att leva, att fortsätta vandra min stig?
William BakgrundNågra år efter att vår son dött började jag känna en längtan att leva. Jag ville inte längre att sorgen skulle få påverka mitt liv så mycket som den gjort hittills. Samtidigt kände jag hur viktigt det var att jag hittade utrymme att just få sörja och att jag tagit för lite tid till det. Jag har haft svårt att inte låta sorgen lägga sordin på livet. Kanske måste jag ge mig tillåtelse att sörja för att kunna leva och glädjas?
William, William William…
Låt moll få bli till dur, mitt hjärta undrar hur. En längtan till liv det bär.
Livet det fortgår vad än jag gör. Men jag vill leva ända tills jag dör.
Jag sörjer och jag gläds, jag sörjer och jag gläds, en längtan till liv jag bär.
Ingen kan se det, den smärta som jag bär. Jag har ett tomrum, du finns ju inte här!
Jag sörjer och jag gläds, jag sörjer och jag gläds. En längtan till liv jag bär.
Livet är nu och jag vill leva det. Njuta och glädjas av allting som jag har.
Jag vill glädjas och sörja, leva med sorgen. En längtan till liv jag bär.
Jag vill leva. Jag vill älska. Jag vill njuta.
Jag vill dansa. Jag vill sjunga…. men hur kan jag göra det?
William, William. William….
Minnas BakgrundDet gör så ont att minnas att jag ofta försöker att trycka bort minnen. Det passar ju sällan att bryta ihop vilket jag är rädd att göra om jag tar fram mina minnen av barnen. Ändå är det ju det finaste jag varit med om. Varför tränger jag undan tankarna på det fina jag haft och den kärlek jag känt? En sån stark kärlek är det inte alla som fått uppleva.
Jag vill inte minnas det vackra som varit,
jag vill inte minnas det fina vi haft.
För det var så vackert att hjärtat det värker,
ja det var så ljuvligt så ångesten gror.
Jo, jag vill minnas och önska att du fanns här hos mig.
Jo, jag vill minnas så att jag kan vara nära dig.
Jag vill minnas så du kan finnas.
Jo, jag vill minnas så att jag kan vara nära dig.
Jag vill inte minnas det vackra som varit,
jag vill inte minnas det fina vi haft.
För det var så vackert att hjärtat det värker,
ja det var så ljuvligt så ångesten gror.
Höst BakgrundJag har hört och läst att det finns flera liksom jag, fått höra ”du är så stark”. Men egentligen har man inget val, man har bara hittat en strategi för att överleva. Leva det får man förhoppningsvis göra framöver. När vi just mist vårt andra barn, som levde en tid hos oss, ville jag så gärna höra från andra som mist barn att ”det går över, det blir bättre sedan”. Det fick jag aldrig höra. Men till dig som just mist ditt barn: Det går inte över men för mig har det i alla fall blivit annorlunda och bättre med tiden. Man kommer ur den allra mörkaste natten. Men så klart, det sätter spår då ett svärd gått genom ens själ.
Höst, borta är all färg,
gråtrist och svalt, naket och kalt.
Men jag är fast rotad i marken. Har just överlevt den djupaste storm.
Nu är jag naken och grå, skör som smalaste strå.
Hösten har kommit till mig.
Solen skiner, jag blommar ej ändå.
Det är svårt att förstå, men jag kommer bestå.
För jag behöver en vinter, men till våren då kommer jag åter tillbaks.
Nu är jag naken och grå, skör som smalaste strå.
Hösten har kommit till mig.
Nu är jag naken och grå, skör som smalaste strå.
Hösten har kommit till mig.
Sommarn är här BakgrundKänslan av vemod kan vara stark fast allt runtomkring är fantastiskt. Ibland känns det nästan som om känslan av melankoli förstärks av allt vackert. Att känna saknad, smärta eller längtan trots att det finns så mycket att vara tacksam och glad för är en speciell känsla. Då både njuter jag och sörjer på samma gång. Är det just det som kallas att lära sig att leva med sorgen?
Sommarn är här och allt är så fint,
tar fram mobilen och fotar för fullt.
Blommorna blommar och allt doftar gott.
Nu är en fin tid att leva
Sommarn är här och luften är skön
Lunden är lummig och grön.
Du är långt borta men nära ändå.
Önskar att du vore hos mig.
Himlen är blå, kan inte förstå,
Allt som hänt inom mig sen vi sågs.
Solen skiner och värmer min hud.
Nu är en fin tid att leva.
Sommarn är här och luften är skön
Himlen är oändligt blå.
Du är långt borta men nära ändå.
Önskar att du vore hos mig.
Ett andetag i tagetBakgrundNär livet känns tungt kan det kännas som om man inte orkar fortsätta att leva. Men även om solen aldrig kommer att lysa lika starkt igen så kommer det att kännas annorlunda med tiden, du kommer att glädjas igen en dag även om det inte känns så nu. Du har en plats att fylla som ingen annan kan ta.
Ta ett andetag i taget i denna tunga tid.
Ett andetag i taget, håll ut håll ut håll ut.
Du siktade högt upp mot skyn, men hamnade så djupt så djupt.
Men åter så ska dagen gry. Andas nu.
Ta ett andetag i taget i denna tunga tid.
Ett andetag i taget, håll ut håll ut håll ut.
Med tiden skall det kännas bättre, ett litet ljus lyser snart din stig,
det finns hopp om liv som bor i dig. Se ditt ljus.
Ta ett andetag i taget i denna tunga tid.
Ett andetag i taget. Håll ut, håll ut, håll ut.
All den smärta som din själ bär, är mer än vad du tror du klarar av.
Du får ta en stund i taget. Håll ut håll ut håll ut.
Håll ut håll ut,
Håll ut håll ut,
Håll ut…
Det är viktigt att du fortsätter att andas, för ingen kan ta din plats.
Jag har varit där du är nu. Håll ut!
Ta ett andetag i taget i denna tunga tid.
Ett andetag i taget, håll ut håll ut håll ut.
All den smärta som din själ bär, är mer än vad du tror du klarar av.
Du får ta en stund i taget. Håll ut håll ut håll ut.
